Tillbaka till verkligheten

Bo Westas är utredare på DIK och sitter som förbundets representant i NSG.

De första dagarna på jobbet efter semestern/sommarlovet präglas för många av en viss förvirring. Vad är det jag gör? Vad var det jag höll på med? Vad ska jag göra? Alla som jobbar i ett skolbibliotek kan få hjälp att besvara de frågorna av en rapport som Kungl. Biblioteket publicerade mitt i sommaren, ”Skolbibliotek som pedagogisk resurs 2016”.

Rapporten bygger på uppgifter som lämnats in från de mest resurs-starka och aktiva skolbiblioteken i landet. Det betyder mer precist de 853 enskilda skolbibliotek som har minst 20 timmars bemanning per vecka.

Syftet med rapporten är att visa fram alla de uppgifter som det bemannade skolbiblioteket gör/kan göra för att fungera som en pedagogisk funktion och resurs för att bidra till att eleverna når sina mål. Rapporten ska också kunna fungera som inspirationskälla och idégivare när man ska planera sin verksamhet. Dessutom innehåller den en lång rad länkar till policydokument och undersökningar.

Jag ska inte här försöka sammanfatta innehållet. Jag rekommenderar i stället alla skolbibliotekarier och skolledare att läsa den. Rapporten identifierar fyra grundproblem som skolbiblioteken står inför när det gäller möjligheterna att fungera som pedagogisk funktion och resurs i elevernas lärande:

– för låg bemanning,

– skolledarnas kunskap om och intresse för skolbibliotek,

– lärarnas kunskap om och intresse för skolbibliotek,

– fysiska resursbrister.

De identifierade problemområdena är inga nyheter för oss som arbetar med skolbiblioteksfrågan. Personligen menar jag att dessa problem hänger ihop. Skolledares och lärares bristande förståelse och intresse för skolbiblioteket som pedagogisk funktion avspeglas i skolans resursprioriteringar och arbetsformer.

Jag kommer här osökt att tänka på ett Upton Sinclair-citat, “It is difficult to get a man to understand something, when his salary depends on his not understanding it.” Det tycks ibland vara så att skolbyråkrater, skolledare och lärare ser varje anställd bibliotekarie som en förlorad lärare. Man ser inte hur bibliotekariekompetensen växlar upp skolans samlade kompetenser och leder till ett förbättrat lärande. Här har Skolverket och lärarutbildare ett viktigt upplysningsarbete att ta sig an. Så länge man inte gör det arbetet är man snarare en del av problemet än en del av lösningen.

Tiden, forskningen och den politiska och teknologiska utvecklingen talar för skolbibliotek bemannade med kompetent personal. Barn som börjar skolan i höst kommer att vara ute i arbetslivet i början av 2030-talet, och de kommer att arbeta fram till 2070/80-talet. Vi kan knappt ana hur arbete och samhällsliv kommer att se ut då.[1] Vad vi däremot kan göra, är att se till att på bästa sätt förbereda alla elever för kommande förändringar och ett livslångt lärande. Därför borde skolans lärande utgå från och fokusera nyckelkompetenser för det livslånga lärandet snarare än att fortsätta försöka stöpa elevernas tänkande i ämnesmässiga stuprör.

Bo Westas

[1] I slutet av juni hölls konferensen “Shaping the new world of work. The impacts of digitalisation and robotisation” i Bryssel. På konferensens hemsida kan man hitta videoinspelade föredrag och ett länkar till ett stort antal rapporter som behandlar det framtida arbetslivet och samhället. (http://www.etui.org/Events/Shaping-the-new-world-of-work.-The-impacts-of-digitalisation-and-robotisation).

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s