Att ställa om fokus

_MG_7394Malena Martinger Storme är Skolbiblioteksföreningarnas representant i NSG. Här skriver hon om hur det är att byta roll från skolbibliotekarie på en skola till en mer övergripande roll på Medioteket i Stockholm.

Efter sisådär 9-10 år som skolbibliotekarie jobbar jag inte längre på en skola. Jag har inte längre ”mitt” skolbibliotek. Jag möter inte längre ”mina” elever. Jag har inte längre lektioner i sökkritik eller sagostunder. Jag gör inte mallar för boksamtal eller visar olika databaser för elever. Nej, istället ska jag nu stötta och ge råd kring hur allt detta kan gå till. Sedan en månad titulerar jag mig skolbibliotekskonsulent och har min arbetsplats på Medioteket i Stockholms stad. Jag arbetar med skolbiblioteksstöd och kompetensutveckling inom medie-och informationskunnighet (MIK). Medioteket är en pedagogisk tillgång för Stockholms kommunala skolor och förskolor. Det erbjuds kompetensutveckling och stöd inom lärande med digitala verktyg, film och ljud, litteratur, medie-och informationskunnighet samt ämnesutvecklingsfrågor.

Första gången jag stötte på Mediotekets stöd var för snart tre år sedan då jag just hade börjat i Stockholm stad. Jag minns hur imponerad jag var över hur till synes enkelt allt sköttes. Jag hade min första dag på skolan på måndagen och på tisdagen var jag på Medioteket i full färd att lära mig ett nytt biblioteksdatasystem. Nu sitter jag här i samma rum!

Att ställa om fokus har varit och är inte helt okomplicerat. Jag har sporrats att höja blicken och se skolbiblioteken i staden från ett helt annat perspektiv än tidigare. Jag har förstått hur olika det kan se ut, något som är signifikant för skolbibliotekssverige idag om vi ser på olika kartläggningar och rapporter. Något som har slagit mig är den motivation ute på många skolor att verkligen ta tag i skolbiblioteket och ge möjligheter för skolbibliotekspersonalen att arbeta utefter de mål som finns uppsatta i olika styrdokument. Något annat som jag har frapperats av är den entusiasm som skolbibliotekspersonalen känner över sina yrken. Det är väldigt spännande att åka runt och besöka olika skolbibliotek och bolla idéer hur just den verksamheten kan nyttja sin fulla potential, kring allt ifrån gallring, inköp, möblering och arbetsplaner.

Att få möjlighet att ge av min kompetens och mina erfarenheter, att efter bästa förmåga rådge och stödja rektorer och skolbibliotekspersonal är väldigt roligt och utvecklande. Jag får dagligen en mängd olika frågor av vitt skilda slag och något säger mig att jag inte kommer att ha tråkigt en sekund i mitt nya arbete!

Malena Martinger Storme

Kom på prisutdelningen!

Välkomna till utdelningen av priset Årets skolbibliotek 2018 på Skolforum, Stockholmsmässan, måndag 29 oktober 15:00-16:00 på Östra scenen i samband med ett panelsamtal om ”Skolbibliotek – nuläge och framtidsspaning”.

Skolbiblioteksfrågan har varit het de senaste åren. Bemanningspengar från staten följt av Skolverkets tydliga rapport kring skolbibliotekens funktion och skolbibliotekariernas kompetens. Skolinspektionens kvalitetsgranskning, som sätter en hög ribba för fullgod skolbiblioteksverksamhet. Den nationella biblioteksstrategins forskningsrapport som visar vilken god effekt samarbete mellan bibliotekarie och lärare kan ha på elevernas lärande. Lyssna på ett samtal om vad som händer nu. Kommer alla dessa goda intentioner att få reell betydelse ute på skolorna, kommunala och fristående? Eller blev de bara papperstigrar?

Anette Holmqvist från Skolverket samtalar med Anna Wide från Skolinspektionen.

Efter samtalet cirka kl 15.30 blir det utdelning av priset Årets skolbibliotek 2018 av Jakob Amnér från Sveriges elevråd, SVEA och mingel med pristagarna.

Varmt välkomna!

Sápmi och litteraturen

Sveriges författarförbunds tidigare ordförande Gunnar Ardelius tillsammans med Nils-Henrik Sikku under den första samiska litteraturfestivalen i Jokkmokk, hösten 2017.

Bengt-Erik Engholm är Sveriges författarförbunds representant i NSG. Här beskriver han situationen för skolbibliotek inom sameskolan. Med detta inlägg önskar vi i NSG alla våra följare en skön sommar!

För några år sedan startade Sveriges författarförbund en arbetsgrupp med målet att stödja förbundets samiska författare och den samiska litteraturen. Det gjorde man tillsammans med bland andra skribent- och författarföreningen Bágo čálliid siebrie. Efter några möten kom man fram till ett tiopunktsprogram som handlar om hur man ska förbättra de samiska författarnas möjligheter på olika sätt, att stödja och uppmuntra utgivningen av litteratur på samiska och stärka författarnas organisationer och samarbeten. (http://www.forfattarforbundet.se/om-oss/litteraturpolitik/satsning-pa-samisk-litteratur/)

En av de viktigaste punkterna var att få till stånd ett samiskt författar- och litteraturcentrum i Sápmi, och den sista helgen i maj i år invigdes Författarcentrum Sápmi i Jokkmokk.

Men hur mår de samiska skolbiblioteken? Inte så bra, konstaterar jag efter samtal med Nils-Henrik Sikku. Han har fått i uppdrag av Sametinget att utreda deras biblioteksverksamhet. Det finns fem sameskolor i landet och de ligger i Tärnaby, Jokkmokk, Gällivare, Kiruna och Karesuando. Inget av dem har eget skolbibliotek och naturligtvis heller ingen bibliotekarie. Det här är ett stort problem, anser Nils-Henrik, då tillgång till bibliotek med litteratur på det egna språket är avgörande för att eleverna ska få den likvärdiga utbildning det talas om i skollagen. Svårigheterna att få till stånd skolbibliotek på sameskolorna är av flera olika slag. I och med att skolorna är belägna långt ifrån varandra – det är till exempel runt 70 mil mellan Tärnaby och Karesuando – är det inte möjligt med något direkt fysiskt samarbete. Skolorna är inte stora – det totala antalet elever är som mest 180 – och framförallt är tillgången på samisk litteratur mycket begränsad.Statistiken säger att det i Sverige ges ut 0,2 originalverk för vuxna på något av de samiska språken varje år. När det gäller böcker för barn och ungdomar är det ännu sämre. Om man lägger till även översättningar har det under de senaste fem åren kommit 10 barn- och ungdomsböcker på samiska språk i landet.

Nu är ju inte Sápmi eller de samiska språken styrda av landsgränser så man kan hämta litteratur även från grannländerna, där utgivningen är betydligt rikare. Men även i Sverige ser det nu ut som att det kommer att produceras fler böcker, åtminstone för vuxna läsare. De samiska författarföreningarna, det alldeles färska Sápmi Författarcentrum och nya förlag ska se till detta. Nils-Henrik är optimist och han har många goda och innovativa förslag till hur de samiska eleverna, inte bara i Sápmi utan i hela landet, ska kunna få tillgång till mer litteratur på sitt eget språk.

Han utgår från de önskemål som framförts från skolorna, där eleverna och lärarna, förutom skolbibliotek, efterfrågar exempelvis sagoläsning och högläsning av böcker på YouTube och en hemsida med boktips, men också tillgång till fler titlar som e-böcker och ljudböcker. Det finns stora möjligheter i digitaliseringen och internet.

En annan idé som kommit upp är en bok- och kulturbuss efter norsk modell. Idag finns en lulesamisk bokbuss från Tysfjord som även besöker Gällivare kommun, och en sydsamisk som även Storumans kommun får ta del av. Men på svenska sidan saknas sådana specifikt samiska bussar. En vision är en kulturbuss av modellen ”Mobibblan” i Sundsvall, en buss med inte bara böcker och övriga media, skolbibliotekarie och kunskap, utan också möjlighet till att bli ett rum för teater, berättelser, författarbesök och musik som kunde besöka förskolor, integrerade skolor och sameskolor runt hela den svenska sidan av Sápmi.

Men en akut åtgärd vore att inrätta en skolbibliotekarietjänst inom ramen för Samernas bibliotek i Jokkmokk. Kravet på en sådan tjänst är naturligtvis bibliotekarieutbildning med pedagogisk grund, men även god urfolkskunskap. Denna bibliotekaries första uppgift skulle vara att samordna skolbiblioteksverksamheten och göra den tillgänglig för sameskolorna och de integrerade skolorna i förvaltningskommunerna.

För övrigt borde en utbildning i urfolkskunskap för bibliotekarier finnas. Modeller för ett sådant program finns i Nya Zeeland, Australien och Kanada.  Kanske kan de här idéerna i förlängningen leda till en ökad åtkomst av relevant litteratur för samiska barn och ungdomar. Och kanske kan detta i sin tur ge näring till fler böcker och berättelser på de samiska språken, både i original och som översättningar.

Nils-Henrik tycker även att folk- och skolbiblioteken i de samiska förvaltningskommunerna borde ha krav på sig att ha all samisk litteratur i sina samlingar. Det borde inte vara omöjligt när man ser till hur litet utbudet är. Det är inte mer än rätt att alla ska ha möjlighet att på sitt eget språk läsa om sin egen historia och verklighet, andras liv och overklighet, så klart också om Harry Potter, Katniss Everdeen och om vad som händer på ”Norra Latin”.

Nils-Henrik Sikku bor i Jokkmokk och är journalist, författare och förläggare, och en av deltagarna i Sveriges författarförbunds grupp för samisk litteratur.

Bengt-Erik Engholm, Sveriges författarförbund

Soligt besök i Kävlinge – Årets skolbibliotek 2017

Representanter från NSG besökte en solig dag i maj Kävlinge och de skolbibliotekarier som ingår i det team som 2017 tilldelades Årets skolbibliotek. Jenny Nilsson, sammankallande i NSG ger här en kort rapport.

Kävlinge är en mindre kommun med c:a 31 000 invånare och har sedan mitten av 00-talet ett politiskt, blocköverskridande beslut om att skolbiblioteken ska bemannas med fackutbildade bibliotekarier. Från början var det de så kallade Wernersson-pengarna (efter den då sittande skolministern) som öronmärktes för detta, men sedan dess har det finansierats helt av kommunen. Detta beslut är en förutsättning för att bygga upp en långsiktig och kvalitativ skolbiblioteksverksamhet.

Vi fick se två välfungerande skolbibliotek, ett på Rinnebäcksskolan, en F-6 skolan med 450 elever och ett på Tolvåkersskolan, en högstadieskola med 470 elever. Övriga skolbibliotek i kommunen fick vi en samlad presentation av. Det blev uppenbart hur väl integrerat i sina respektive skolor skolbibliotekarierna verkar. Metoderna skiljer sig inte så mycket från andra välfungerande skolbibliotek i landet dvs att utifrån ett elevfokus arbeta integrerat med läsning och källkritik i nära samverkan med pedagogerna. Vi fick träffa tre skolledare som man omedelbart hörde hade förstått poängen med skolbibliotek och som noga följde verksamheten.

Men några exempel på metoder som kanske är unika för Kävlinge (??):

  • Mikrobokprat – att (förutom de integrerade bokpraten utifrån teman man arbetar med) få inleda en lektion några minuter med ett boktips i en klass och sedan ha en ”hemlig” låda i skolbiblioteket där just den klassen kan få låna flera ex av den boken
  • Samarbeta med folkbiblioteket kring läskaféer som hålls med högstadieelever efter skoltid på skolbiblioteket, men med personal från både skol- och folkbiblioteket
  • Samarbete med kuratorer i åk 2 och 5 kring texter utifrån värdegrund
  • Stort fokus på högläsning kopplat till metodutveckling och litteratururval

Det riktigt unika med Kävlinge är nog ändå själva teamet av skolbibliotekarier. Det är uppenbart en grupp som jobbar väl ihop och kan komplettera varandra med kompetenser och intresseområden. Gruppen har en särskild kontaktrektor som man kan föra fram samlade synpunkter till. Genom att man är så många som samarbetar finns tid och kraft att driva gemensamma resurser som en webbplats, skriva lärarhandledningar till litteraturen (vilka finns fritt nedladdningsbara på gruppen webbplats), boktipsblogg och ett mångspråksbestånd.

Skolbibliotekarier behöver arbeta och fortbilda sig med sina pedagogkollegor på skolorna, men de behöver också träffa professionskollegor. Kävlinge har en god chans att behålla sina skolbibliotekarier i och med att man satsar på båda fronter. Skolbibliotekarie kan vara ett rätt ensamt jobb ur professionssynpunkt på en skola. Man behöver några att arbeta och utvecklas tillsammans med. Något att tänka på för de kommuner som nu satsar och bygger upp sina skolbibliotek – se till att skolbibliotekarierna nätverkar!

Jenny Nilsson

Nu har vi resultaten från Nyhetsvärderaren!

Elever på Vasaskolan i Gävle forskar med Nyhetsvärderaren. Foto: Thomas Nygren.

Den här gången har NSG-bloggen en gästbloggare, Lena Söderström, projektledare och kommunikatör på Vetenskap & Allmänhet.

Vilka nyheter rör sig i unga människors digitala nyhetsflöden och hur trovärdiga anser ungdomarna själva att nyheterna är? I dag publicerar vi resultaten från ForskarFredags massexperiment 2017 – Nyhetsvärderaren.

Hösten 2017 ägnade över 2 700 gymnasielever och ungefär lika många högstadieelever i hela Sverige en eller några lektioner åt att granska sina egna nyhetsflöden i sociala medier. Det kräver träning och eftertanke att skilja trovärdig nyhetsrapportering från skenbart seriösa sidor med vinklat innehåll. Vem är avsändaren? Vilka bevis finns? Vad säger andra källor? Projektet leddes av Thomas Nygren, forskare i historiedidaktik vid Uppsala universitet och samordnades av föreningen Vetenskap & Allmänhet, VA. Massexperimenten är en del av vetenskapsfestivalen ForskarFredag.

Läs en intervju med forskaren Thomas Nygren i Lärarnas tidning.

Sedan starten 2009 har ForskarFredags massexperiment blivit ett välkänt begrepp bland lärare i hela landet. Det handlar om medborgarforskning (citizen science) där forskare tar allmänheten till hjälp för att samla in och/eller analysera data i forskningsstudier. Massexperimenten har genom åren behandlat en rad olika teman, från jordens nedbrytningsförmåga och klimatförändringar (”Tepåseförsöket” 2015), vilka platser som barn och unga uppfattar som riskfyllda i sin vardag (”Riskbilden” 2012) och luftkvalitet i klassrummet (”Klassrumsmiljön” 2009). De skolklasser som anmäler sig får delta i ett riktigt, pågående forskningsprojekt där de är med och bidrar till ny kunskap. Eleverna hjälper forskaren att samla in datamängder som inte hade varit möjlig att samla in på annat sätt, samtidigt som de får kunskaper om ämnet såväl som insikt i hur forskning går till.

Resultaten då? De flesta nyheter som gymnasieeleverna rapporterade in kom från nyhetssidor på nätet. De vanligaste var Aftonbladet, Expressen och Nyheter24. De flesta nyheter handlade om politik/ekonomi eller samhällsinformation, där de mest trovärdiga nyheterna bedömdes komma från SR, SVT, DN Aftonbladet och Expressen. Nyheter om kultur/nöje och livsstil/hälsa var vanligare bland tjejer, medan sportnyheter var vanligare hos killar. Läs hela rapporten på www.forskarfredag.se.

Massexperimenten är en del av vetenskapsfestivalen ForskarFredag som varje år bjuder in skolklasser och intresserad allmänhet till aktiviteter runtom i landet, alltid den sista fredagen i september. Festivalen skapar mötesplatser mellan allmänheten och forskare där besökarna lär sig mer om forskning och vetenskaplig metod och får uppleva hur roligt och vardagsnära forskning kan vara. Aktiviteterna arrangeras av lärosäten, science center, museum, forskningscenter, kommuner med flera, och samordnas nationellt av Vetenskap & Allmänhet. Hitta ditt närmaste ForskarFredag-evenemang på www.forskarfredag.se!

Så vad händer 2018? Nyckelpigeförsöket 2018 blir ForskarFredags tionde massexperiment och handlar om nyckelpigor, biologisk mångfald, hållbar utveckling och artificiell intelligens! För mer information, klicka här.  —

Lena Söderström, projektledare och kommunikatör på Vetenskap & Allmänhet.

Nationell samordnare för vetenskapsfestivalen ForskarFredag och tävlingen Forskar Grand Prix. Kontakt: lena@v-a.se