Stor respons när man arbetar för nyanlända

Susanne Nordqvist är gymnasiebibliotekarie på Fryshuset och sitter som representant för Skolbiblioteksföreningarna i NSG

Som skolbibliotekarie satsar man massor av energi o fantasi på att få eleverna att gilla att läsa och lyssna till böcker! Lästävlingar, utställningar, boktips på hemsidan, fina skyltar, popup-bibliotek etc etc, you name it. Det går sådär. De redan frälsta lånar kanske mer och uppskattar mina tappra försök men de som inte gillar att läsa blir knappast färre.

Men! Det finns en grupp ivriga läsare som blir fler och fler: eleverna på språkintroduktionsprogrammet!

Många av dessa elever som är relativt nya i Sverige läser som tusan och har ofta en lust att plugga och lära som är imponerande! Från dem kan jag få önskemål som jag knappast drömt om i min vildaste fantasi, som: ”jag vill läsa gamla böcker av svenska författare”, ”jag vill inte läsa barnböcker, jag vill läsa böcker för vuxna!” Eller killen från Syrien som ville läsa svenska kärleksdikter och jämförde dem med dikter av Adonis!

Självklart är det inte så lätt för dem att ta sig igenom tjocka svenska klassiker. Men som tur är finns många av dessa böcker omarbetade till en lättläst version. Så efter att ha läst en LL-bok och i många fall haft långa diskussioner med mig om boken så finns det faktiskt vissa elever som vågar sig på att låna originalversionen. Då ger jag dem uppmuntrande tillrop om att de kommer att känna igen massor, och det som de inte förstår, det är bara att hoppa över. Sen kan de känna sig stolta över att faktiskt ha läst ”en gammal bok av en svensk författare”.

Språkintroduktionseleverna tillbringar mycket tid i biblioteket och man får lätt en personlig kontakt. Jag lärde t ex känna en elev från Irak som efter ett par år på språkintroduktion lyckades komma in på naturprogrammet. Han berättade att om han fick bra betyg så hade hans farmor, som bodde i USA, lovat komma till hans student. Han satt här så gott som varje dag i fem år ända tills jag släckte ljuset. Vilken kamplust!

Och nu har det hänt något helt oförutsett: När jag kom tillbaka efter sommarlovet till en ny hösttermin möttes jag av beskedet att ett våningsplan på min skola drabbats av en allvarlig vattenskada. En klass skulle därför använda biblioteket som sitt klassrum under hela hösten.

Tur i oturen! En klass från språkintroduktionsprogrammet!

Något som står helt klart är att skolbiblioteket spelar en viktig roll för våra nyanlända elever. Men att arbeta med dessa elever tar tid och vi behöver också utöka vårt bestånd av lättlästa böcker och böcker på olika modersmål. Därför vore det önskvärt att skolor med språkintroduktionsklasser lät en del av den skolpeng som dessa elever genererar tillfalla skolbiblioteket.

Susanne Nordqvist

Tillbaka till verkligheten

Bo Westas är utredare på DIK och sitter som förbundets representant i NSG.

De första dagarna på jobbet efter semestern/sommarlovet präglas för många av en viss förvirring. Vad är det jag gör? Vad var det jag höll på med? Vad ska jag göra? Alla som jobbar i ett skolbibliotek kan få hjälp att besvara de frågorna av en rapport som Kungl. Biblioteket publicerade mitt i sommaren, ”Skolbibliotek som pedagogisk resurs 2016”.

Rapporten bygger på uppgifter som lämnats in från de mest resurs-starka och aktiva skolbiblioteken i landet. Det betyder mer precist de 853 enskilda skolbibliotek som har minst 20 timmars bemanning per vecka.

Syftet med rapporten är att visa fram alla de uppgifter som det bemannade skolbiblioteket gör/kan göra för att fungera som en pedagogisk funktion och resurs för att bidra till att eleverna når sina mål. Rapporten ska också kunna fungera som inspirationskälla och idégivare när man ska planera sin verksamhet. Dessutom innehåller den en lång rad länkar till policydokument och undersökningar.

Jag ska inte här försöka sammanfatta innehållet. Jag rekommenderar i stället alla skolbibliotekarier och skolledare att läsa den. Rapporten identifierar fyra grundproblem som skolbiblioteken står inför när det gäller möjligheterna att fungera som pedagogisk funktion och resurs i elevernas lärande:

– för låg bemanning,

– skolledarnas kunskap om och intresse för skolbibliotek,

– lärarnas kunskap om och intresse för skolbibliotek,

– fysiska resursbrister.

De identifierade problemområdena är inga nyheter för oss som arbetar med skolbiblioteksfrågan. Personligen menar jag att dessa problem hänger ihop. Skolledares och lärares bristande förståelse och intresse för skolbiblioteket som pedagogisk funktion avspeglas i skolans resursprioriteringar och arbetsformer.

Jag kommer här osökt att tänka på ett Upton Sinclair-citat, “It is difficult to get a man to understand something, when his salary depends on his not understanding it.” Det tycks ibland vara så att skolbyråkrater, skolledare och lärare ser varje anställd bibliotekarie som en förlorad lärare. Man ser inte hur bibliotekariekompetensen växlar upp skolans samlade kompetenser och leder till ett förbättrat lärande. Här har Skolverket och lärarutbildare ett viktigt upplysningsarbete att ta sig an. Så länge man inte gör det arbetet är man snarare en del av problemet än en del av lösningen.

Tiden, forskningen och den politiska och teknologiska utvecklingen talar för skolbibliotek bemannade med kompetent personal. Barn som börjar skolan i höst kommer att vara ute i arbetslivet i början av 2030-talet, och de kommer att arbeta fram till 2070/80-talet. Vi kan knappt ana hur arbete och samhällsliv kommer att se ut då.[1] Vad vi däremot kan göra, är att se till att på bästa sätt förbereda alla elever för kommande förändringar och ett livslångt lärande. Därför borde skolans lärande utgå från och fokusera nyckelkompetenser för det livslånga lärandet snarare än att fortsätta försöka stöpa elevernas tänkande i ämnesmässiga stuprör.

Bo Westas

[1] I slutet av juni hölls konferensen “Shaping the new world of work. The impacts of digitalisation and robotisation” i Bryssel. På konferensens hemsida kan man hitta videoinspelade föredrag och ett länkar till ett stort antal rapporter som behandlar det framtida arbetslivet och samhället. (http://www.etui.org/Events/Shaping-the-new-world-of-work.-The-impacts-of-digitalisation-and-robotisation).

Linköping ser möjligheterna

Jenny Linde, rektor, och Magnus Bromö, fokusbibliotekarie, på Harvesta skola
Jenny Linde, rektor, och Magnus Bromö, fokusbibliotekarie, på Harvesta skola, Linköping

Elisabeth Fridsäll Emilsson är enhetschef på Utbildningsförvaltningen Linköpings kommun och sitter i NSG för Sveriges skolbibliotekscentraler.

När rektor insett vilken viktig roll en skolbibliotekarie och ett skolbibliotek har är den verksamheten precis lika viktig som skolans övriga verksamhet, här görs inga nedskärningar.

I Linköping fick vi 2015 utmärkelsen Årets skolbibliotek och två skolor har fått utmärkelsen Bibliotek i världsklass. Detta gör oss naturligtvis mycket stolta över våra verksamheter och den satsning våra politiker gjort och gör. Våra politiker har också sett att väl fungerande skolbibliotek gör skillnad.

Då vi gjort analyser och jämfört skolor som har skolbibliotek och skolbibliotekarie med de skolor som inte har utbildade skolbibliotekarier, ser vi tydliga skillnader i elevernas resultat. Skolbiblioteken blir hjärtat i skolan fysiskt och också med en mycket viktig plats för elevernas utveckling.

Då vi hela tiden bygger nya skolor är skolbiblioteket en självklarhet från planeringsstadiet och finns med som navet i skolan. Detta gör att vi ständigt söker nya skolbibliotekarier till våra skolor.

Regeringens nya satsning på skolbiblioteken visar tydligt på Skolbibliotekens betydelse för elevernas utveckling.

Citat från Linköping

”Att vi har heltidsanställda fackutbildade bibliotekarier, att vi har en organisation med ett aktivt nätverk, att utvecklingen leds av en skolbibliotekschef som också har ett samordnande ansvar. Att vi arbetar utifrån skollag gör att vi kan se positiva effekter”

Elevcitat

”Det är häftigt att ha ett skolbibliotek i världsklass”

Barn och ungdomsnämndens mål för skolans verksamheter i Linköpings kommun:

  • Maximalt lärande, likvärdighet, lust och nyfikenhet.

Elisabeth Fridsäll Emilsson

Min knöliga väg till läsning

 ”En engagerad skolbibliotekarie låser inte bara upp bokskåpen, utan öppnar böcker och ögon för läsning."
”En engagerad skolbibliotekarie låser inte bara upp bokskåpen, utan öppnar böcker och ögon för läsning.”

Bengt-Erik Engholm är författare och Sveriges Författarförbunds representant i NSG. Han delar med sig av sin egen knöliga väg till boken.

Hon hette Maja och var lite ofärdig. Det var något med höfterna. Hennes pudel hette Truls. Jag älskade Truls. Jag kan inte säga att jag älskade tant Maja, men hon förestod biblioteket i vår lilla by och det räckte långt.

 

Alla behöver någon som introducerar böcker och läsning i ens liv. Det kommer liksom inte av sig självt. Hemma lästes det inte så mycket. Pappa somnade med Gits eller Ehrenmarks kåserier över ansiktet. Litteratur var något man på sin höjd ägnade sig åt innan man somnade, och inget man direkt pratade om.

 

Skolbiblioteket var inrättat i en del av matsalen. På lördagarna fick vi gå dit och låna en bok.

Det var magiskt, och även om jag sällan läste böckerna så betydde de mycket för mig.

En kväll i veckan låste Maja upp dörren och skolbiblioteket blev ett folkbibliotek. Hon släppte in mig och öppnade skåpen ovanför diskbänk och arbetsytor. Där fanns hela världen. Jag älskade böcker, men läste dem inte.

En särskild bok lånade jag om och om igen. Den handlade om Vilda Västerns hjältar och innehöll ruskiga bilder av levande och döda legender. Jag kan inte minnas att jag läste något om Jesse James och de andra, men jag bläddrade genom sidor fyllda av bilder med nyligen skjutna banditer.

 

Min första förebild som läsare var Anki. I trean plockade hon upp ”Utvandrarna” ur bänken när jag tog fram ”Agaton Sax och bröderna Max”. Jag fattade inte hur hon kunde läsa så tjocka böcker. Det imponerade djupt på mig.

När jag kommit upp i tonåren började min syster låna mig böcker och jag läste faktiskt det hon gav mig. Hon var under de åren min läscoach. Det har jag inte tänkt på förrän nu.

På högstadiet fanns det ett rum i skolan på vars dörr det stod ”Bibliotek”. Där fanns det böcker men jag kan inte minnas någon skolbibliotekarie.

I gymnasiet mötte jag för första gången ett riktigt skolbibliotek med bibliotekarie. Det blev min favoritplats. Inte främst för att jag lånade böcker, utan mer för att jag trivdes i miljön och fick arbetsro intill hyllor där jag visste att det fanns massor av öden, äventyr och kunskap.

 

Det var först när jag gick på folkhögskola och skulle bli konstnär som jag fastnade på allvar i litteraturen. Min klasskamrat Micke lotsade mig fram till Hesse, Sartre, Lagerkvist och Harding. Ett gäng gubbar det var lätt att orientera sig vidare från och de fanns i skolbiblioteket.

Jag skulle bli målare men den här lite knöliga vägen till litteraturen gjorde mig till en passionerad läsare (och så småningom författare). Men utan mina ledsagare och förebilder hade det inte hänt, och om min skolgång kryddats med engagerade skolbibliotekarier som inte bara låste upp skåpen utan även öppnade böckerna och mina ögon, hade vägen varit rakare.

 

Bengt-Erik Engholm
författare

Skolbibliotek i internationellt perspektiv

Här på webbsida kommer vi som representerar olika organisationer i Nationella skolbiblioteksgruppen att skriva blogginlägg, förhoppningsvis en gång i månaden under skolåret. Först ut är Jenny Nilsson, Svensk biblioteksförening, som är den organisation som administrerar NSG.

 

Riktlinjer för skolbibliotek

Den internationella biblioteksfederationen IFLA tog under 2015 beslut om nya riktlinjer för skolbibliotek. Svensk biblioteksförening har låtit översätta riktlinjerna till svenska. Riktlinjerna svarar mot det skolbiblioteksmanifest som IFLA och Unesco gemensamt formulerat och som kom 1999. Skolbiblioteken betraktas i manifestet som en faktor som förbättrar och förhöjer kvaliteten på både undervisning och lärande i hela skolan för både elever och lärare.

 

Riktlinjerna har en modernare syn och terminologi än manifestet. Främst när det gäller medie- och informationskunnighet och skolbibliotekets roll för att eleverna ska uppnå de förmågor som krävs i dagens digital verklighet och också förbereda dem för en framtida arbetsmarknad. ”Riktlinjer utgör en kompromiss mellan vad vi strävar efter att uppnå och vad vi rimligen kan förväntas uppnå”, skriver författarna i inledningen.

 

Skolbibliotekens mål

Skolbibliotekets mål formuleras utifrån det mångfacetterade uppgifter skolbiblioteket har, om informationskompetens skriver man bland annat:

”Målet för alla skolbibliotek är att bidra till utvecklingen av informationskompetenta elever som är ansvarsfulla och etiska samhällsmedborgare. Informationskompetenta elever är skickliga egenledda studerande som är medvetna om sina informationsbehov och som aktivt engagerar sig i begreppsvärlden. De hyser förtroende för sin problemlösningsförmåga och vet hur man hittar relevant och tillförlitlig information. De kan hantera tekniska verktyg för att få tillgång till information och för att förmedla det de har lärt sig.”

 

Ramar för skolbibliotek

I riktlinjerna poängterar man vikten av att skolbibliotek stöds i lag och genom finansiering:

”För att kunna vidmakthålla och kontinuerligt anpassa sig till en utbildningsmässig och kulturell miljö som är stadd i utveckling, måste skolbiblioteken understödjas av lagstiftning och varaktig finansiering.”

 

Bemanning av skolbibliotek

Vilken typ av bemanning skolbiblioteken ska ha var nog en svår nöt att knäcka. Det ser mycket olika ut beroende på olika länders organisation av skolan och ekonomiska möjligheter. I riktlinjerna konstateras dock bland annat att:

”Eftersom skolbibliotekens roll är att underlätta undervisning och lärande behöver skolbibliotekens tjänster och verksamhet ledas av yrkesutbildad personal” och vidare att ”Mer än femtio års internationell forskning tyder dock på att skolbibliotekarier behöver formell utbildning i skolbiblioteksarbete och klassrumsundervisning för att kunna utveckla den yrkesmässiga expertis som krävs för mer sammansatta roller rörande undervisning, främjande av läsning och litteracitet, skolbiblioteksförvaltning, samarbete med undervisningspersonal och deltagande i utbildningssamhället.”

 

Verksamhet, utvärdering och marknadsföring

Riktlinjerna behandlar också viktiga grundläggande principer kring skolbibliotekens bestånd av fysiska och digitala resurser, skolbibliotekets verksamhet (bl a främjande av litteracitet och läsning, undervisning i medie- och informationskunnighet och forskningsbaserade lärandemodeller) men också utvärdering av och PR för skolbibliotekets verksamhet.

 

Riktlinjerna i Sverige

Svensk biblioteksförening hoppas att de översatta riktlinjerna kan vara en utgångspunkt för diskussion i Sverige om hur skolbiblioteken kan stärkas och utvecklas. Detta är riktlinjer som alltså kan och ska diskuteras och användas för skolbibliotekens, och därigenom elevernas bästa, i Sverige.

Riktlinjerna på svenska

 

 

Jenny Nilsson

utvecklingssekreterare

Svensk biblioteksförening