Lena Linnerborg är Sveriges Skolledares representant i NSG. Här skriver hon om sina tankar om skolbibliotek utifrån den nyligen avslutade Nordiska Skolledarkongressen. Fotot är från Hegas och Svensk biblioteksförenings monter på kongressen.
Vi vet alla att chefen och ledaren för en verksamhet har stor betydelse för hur väl organisationen fungerar och påverkar genom sina val och prioriteringar. Det här har inte minst Nationella Skolbiblioteksgruppen varit medvetna om länge och har därför lagt ned en hel del arbete på att nå skolledare runt om i landet för att uppmärksamma skolbiblioteksfrågan. Och hur gör man det bäst om inte på skolledarnas egen mässa – Nordiska Skolledarkongressen i Göteborg.
Nordiska (som vi brukar använda som förkortning) lockar ca 1500 skolledare varje år med ett seminarieprogram som är fokuserat på ledarskap för förskola och skola. Här finns också en utställning där företag och organisationer kan presentera nyheter och erbjudanden, eller också bara passa på att samtala och mingla med skolledare.
Bildning och utbildning som begrepp och hur förutsättningarna för dessa processer kommer att se ut i framtiden, var naturligtvis ett centralt tema på ett flertal av de seminarier som erbjöds. Många föreläsare kom också in på läsningen som en central kompetens. Skolminister Lotta Edholm, som deltog i ett samtal om de senaste PISA-resultaten, framhöll regeringens satsningar på såväl läromedel som bemannade skolbibliotek. Skolbibliotekens viktiga roll för läsningen diskuterades också specifikt i ett särskilt seminarium.
Nationella Skolbiblioteksgruppen var för första gången representerade på utställningen i en monter tillsammans med Hegas förlag. De gånger jag passerade förbi montern verkade mötena och samtalen vara i full gång. Jag kan tänka mig att det kom en del frågor från skolledarna med anledning av den aviserade reformen om höjda krav på bemanningen av skolbiblioteken.
Jag har ännu aldrig träffat en skolledare som inte vill ha ett välbemannat, välintegrerat och tillgängligt skolbibliotek på sin skola. Däremot har jag träffat många som får ett bekymrat drag över pannan när de tänker på de många svåra prioriteringar de behöver göra för att få bästa möjliga lärandeutfall från de ofta begränsade resurser som står till buds. Statlig reglering kan vara bra för att säkra upp att verksamheterna håller den standard som samhället vill ha, men reglering utan åtföljande finansiering innebär oftast att skolledarna behöver spara in på något annat.
Här har vi en gemensam mission, tänker jag. Målet får ju aldrig vara verksamheterna/funktionerna i sig, utan att barn och elever via dem får en bättre utbildning än de annars hade fått. Skolbibliotekarierna har fått jobba hårt på många håll under rätt lång tid för att visa vilket stort bidrag de kan ge till såväl elevernas kunskapsutveckling som skolans funktionssätt och elevernas trivsel och motivation. Nu förenar vi våra krafter för att få den kommande reformen att landa bra runt om i landet. För elevernas skull.
Lena Linnerborg