NSG till Skolriksdagen 2019

Elisabeth Fridsäll Emilsson är Sveriges skolbibliotekscentralers representant i NSG och jobbar med skolbiblioteksutveckling i Ödeshögs kommun.

Nu händer det något med Skolbiblioteken. I väntan på den Nationella biblioteksstrategin tycker jag det händer en hel del när det gäller skolbiblioteken.

Det märks att vi lyfter frågan om skolbibliotek i olika sammanhang, vilket är mycket positivt då det är en så viktigt verksamhet i skolan för barn och elever. Att vi blir tillfrågade i olika sammanhang vad vi tycker om tex biblioteksstrategin, mediaförsörjning mm känns mycket positivt.

Själv försöker jag sprida god exempel, men också tala om de svårigheter som kommuner har att rekrytera skolbibliotekarier. Detta är verkligen ett bristyrke och som jag just läst är det också ett framtidsyrke.

Jag var på BHS, Högskolan i Borås och informerade tillsammans med Bildnings- och Kulturchefen i lilla Ödeshög. Vi informerade om vilket behov det finns då det gäller skolbibliotekarier utifrån kommunernas olika förutsättningar.

Det är viktigt att lyfta vilken skillnad det gör om man har utbildade skolbibliotekarier i en skola då det gäller betyg i samhällskunskap, källkritik och inte minst synen på demokrati, om man jämför med en skola som inte har utbildade skolbibliotekarier. Sedan finns det ju idag kurser på Bibliotekshögskolan där tex lärare kan fortbilda sig inom informationkompetens och källkritik. Det finns naturligtvis också kurser där skolbibliotekarier kan läsa in pedagogik.

Jag tror man måste se över utbildningarna för dessa två yrkesgrupper.

Om det är väl fungerande arbetslag på skolor och det finns en skolbibliotekarie som ingår i det arbetslaget, så blir det ett vinna vinna koncept för skolan. Detta inser kloka rektorer som också anställer fler och fler  skolbibliotekarier.

Men tillbaka till att det händer något med skolbibloteksfrågan.

NSG (Nationella Skolbiblioteksgruppen) har blivit utsedda av SKL att ha miniseminarie tillsammans med en kommun på Skolriksdagen i maj 2019 vilket är mycket positivt. Vårt tema är ”Skolbibliotekens roll i en digitaliserad värld”. Detta ser vi som mycket positivt då vi här kan nå politikerna i kommunerna och chefer inom skolans värld.

Priset går till…

Elisabeth Ljungdahl, Lärarförbundets representant i NSG, berättar om vårt seminarium på Skolforum och utdelningen av Årets skolbibliotek

IMG_0092Platsen, Östra scenen Skolforum på Stockholmsmässan i Älvsjö,
måndagen den 29 oktober kl. 15.30.

På scenen står Jakob Amnér, ordförande i Sveriges elevråd (SVEA), beredd att läsa upp vilken skola som i år ska få ta emot NSG:s utmärkelse Årets skolbibliotek.
I år blev det Bessemerskolan i Sandviken!

IMG_0107Bessemerskolan är en gymnasieskola med ca 1200 elever. Man har både högskoleförberedande program, yrkesprogram och introduktionsprogram.

I biblioteket arbetar två bibliotekarier, Kirsi Rutanen och Emma Lindgren,
samt en biblioteksassistent på heltid.

I sin ansökan beskrev skolan sin verksamhet på följande sätt: ”Bessemerbiblioteket initierade ”Bessemermodellen” för att skapa ett dynamiskt flöde av ansvar och insatser från alla inblandade aktörer: skolledare, lärare och bibliotekarier. Idag arbetar vi tillsammans med elevernas måluppfyllelse i fokus. Vi gör varandra bättre! Arbetssättet skapar en dynamik som gynnar flödet mellan aktörerna så alla kan bidra med sin kompetens och kunnighet.”

De resurser som skolbiblioteket erbjuder finns tillgängliga för alla på hemsidan

Vi gratulerar Bessemerskolan och önskar dem lycka till i sitt fortsatta arbete!

IMG_0060

I samband med prisutdelningen anordnade NSG ett seminarium med titeln Skolbiblioteken – nuläge och framtidsspaning.

Jenny Nilsson från NSG samtalade med två undervisningsråd, Anette Holmqvist från Skolverket och Anna Wide från Skolinspektionen.

Anette Holmqvist började med att berätta om Skolverkets rapport, om skolbibliotekens funktion och skolbibliotekariens kompetens används på bästa sätt för att stärka utbildningens kvalité.

I rapporten konstaterar man att samarbetet mellan skolbibliotekarier och lärare är svagt och kunskapen om vad skolbiblioteket kan användas till är låg både hos lärare och skolledare.

Det finns en otydlig styrning av skolbiblioteken och de ingår sällan i skolornas kvalitetsarbete och bara 25 % av de kommunala biblioteksplanerna tar upp skolbiblioteken.

Alla elever har inte tillgång till skolbibliotek och dessutom råder det stor brist på skolbibliotekarier. Den bristande likvärdigheten i svensk skola omfattar även skolbiblioteken.

Rapporten utmynnade i några förslag till regeringen. Man föreslår att regeringen ska utreda om det går att tydliggöra skolbibliotekens pedagogiska funktion i skollagen. Vidare föreslår Skolverket att statsbidraget för personalförstärkningar i skolbibliotek ska överföras till statsbidraget för likvärdighet och kvalitetsutveckling och uttryckligen ska kunna användas till personal i skolbiblioteken. Slutligen rekommenderar Skolverket att de själva ska ta fram stöd till skolledare och skolhuvudmän.

Anna Wide berättade om den kvalitetsgranskning som Skolinspektionen genomförde på 20 mellanstadieskolor under läsåret 17/18.
Det man tittade på var om skolbiblioteken var en integrerad del undervisningen och om rektor gav förutsättningar för samarbete mellan skolbibliotekarier och lärare. Resultatet av granskningen visade på stora skillnader mellan skolorna men också inom skolorna beroende på hur viktigt läraren tyckte att det var med skolbibliotek.

Rektorerna vet numer att det ska finnas skolbibliotek, men de är osäkra på vad skolbibliotek ska användas till och hur skolbiblioteket ska samverka med den övriga pedagogiska verksamheten?
Även Skolinspektionen konstaterade att den svenska skolan inte är likvärdig.

Framtiden då? Kommer rapporten och granskningen leda till något konkret?

Svårt att säga i dagens politiska läge vad den nya regeringen kommer att till sig av Skolverkets rapport. Själva arbetar dock Skolverket vidare med stödet till skolledare och skolhuvudmän.

Skolinspektionen tar med sig frågor och tankar från granskningen att använda vid kommande inspektioner. Inte bara fråga om det finns skolbibliotek eller inte, utan vad fyller man det med?

Hur kommer skolbiblioteken att se ut 2030?

En skolbibliotekarie med en mer pedagogisk roll i en digitaliserad skola, där det inte kommer att finnas så mycket tryckt material, tror Anette Holmqvist.

Anna Wide menade att det är viktigt både nu och framtiden att man ställer sig frågan Vad behövs på just den här skolan? och bygg upp verksamheten utifrån det. Skolbiblioteket ska finnas överallt, hela tiden, och vara en levande del av hela skolans verksamhet.

Jag slutar med SVEA-ordföranden Jakob Amnérs ord:

Det är viktigt att alla elever får de skolbibliotek de har rätt till och att man formar skolbiblioteken i samråd med eleverna.

 

Vill ni se hela seminariet så titta här

(Tack Bengt-Erik Engholm som filmade!)

Elisabeth Ljungdahl, Lärarförbundet

Foton: Malena Martinger Storme

Ett gymnasiebibliotek med en egen modell blir Årets skolbibliotek 2018

Årets skolbibliotek 2018 tilldelas Bessemerskolan, Sandviken.

Juryns motivering: ”Årets skolbibliotek 2018 utmärks av ett genomtänkt och välstrukturerat arbete där skolbiblioteket har en självklar roll i skolans interna processer. Detta beskrivs i den egna modellen, där rollfördelningen och samarbetet mellan bibliotekspersonal, pedagoger och skolledare är glasklar. Arbetet vilar på ett ständigt kretslopp av utvärderingar och utifrån dessa ständiga förbättringar. De två grundfunktionerna, att främja både läs- och skrivutveckling och MIK, kräver extra mycket av ett gymnasium med ett brett utbud av både teoretiska och yrkesförberedande program.”

Länk till film från Bessemerskolan.

Från vänster Jakob Amnér, prisutdelare o förbundsordförande Sveriges Elevråd SVEA, Bessemerskolans rektor Eva Aronsson, bibliotekarie Kirsi Rutanen och bibliotekarie Emma Lindgren.

Priset delades ut av Jakob Amnér, förbundsordförande för Sveriges Elevråd SVEA, vid en ceremoni på Skolforum, Stockholmsmässan.

Juryns sammansättning:
Svante Tideman, Lärarnas Riksförbund
Lena Linnerborg, Sveriges Skolledarförbund
Elisabeth Ljungdahl, Lärarförbundet
Jenny Nilsson, Svensk biblioteksförening 
Tony Melander, DIK

Att ställa om fokus

_MG_7394Malena Martinger Storme är Skolbiblioteksföreningarnas representant i NSG. Här skriver hon om hur det är att byta roll från skolbibliotekarie på en skola till en mer övergripande roll på Medioteket i Stockholm.

Efter sisådär 9-10 år som skolbibliotekarie jobbar jag inte längre på en skola. Jag har inte längre ”mitt” skolbibliotek. Jag möter inte längre ”mina” elever. Jag har inte längre lektioner i sökkritik eller sagostunder. Jag gör inte mallar för boksamtal eller visar olika databaser för elever. Nej, istället ska jag nu stötta och ge råd kring hur allt detta kan gå till. Sedan en månad titulerar jag mig skolbibliotekskonsulent och har min arbetsplats på Medioteket i Stockholms stad. Jag arbetar med skolbiblioteksstöd och kompetensutveckling inom medie-och informationskunnighet (MIK). Medioteket är en pedagogisk tillgång för Stockholms kommunala skolor och förskolor. Det erbjuds kompetensutveckling och stöd inom lärande med digitala verktyg, film och ljud, litteratur, medie-och informationskunnighet samt ämnesutvecklingsfrågor.

Första gången jag stötte på Mediotekets stöd var för snart tre år sedan då jag just hade börjat i Stockholm stad. Jag minns hur imponerad jag var över hur till synes enkelt allt sköttes. Jag hade min första dag på skolan på måndagen och på tisdagen var jag på Medioteket i full färd att lära mig ett nytt biblioteksdatasystem. Nu sitter jag här i samma rum!

Att ställa om fokus har varit och är inte helt okomplicerat. Jag har sporrats att höja blicken och se skolbiblioteken i staden från ett helt annat perspektiv än tidigare. Jag har förstått hur olika det kan se ut, något som är signifikant för skolbibliotekssverige idag om vi ser på olika kartläggningar och rapporter. Något som har slagit mig är den motivation ute på många skolor att verkligen ta tag i skolbiblioteket och ge möjligheter för skolbibliotekspersonalen att arbeta utefter de mål som finns uppsatta i olika styrdokument. Något annat som jag har frapperats av är den entusiasm som skolbibliotekspersonalen känner över sina yrken. Det är väldigt spännande att åka runt och besöka olika skolbibliotek och bolla idéer hur just den verksamheten kan nyttja sin fulla potential, kring allt ifrån gallring, inköp, möblering och arbetsplaner.

Att få möjlighet att ge av min kompetens och mina erfarenheter, att efter bästa förmåga rådge och stödja rektorer och skolbibliotekspersonal är väldigt roligt och utvecklande. Jag får dagligen en mängd olika frågor av vitt skilda slag och något säger mig att jag inte kommer att ha tråkigt en sekund i mitt nya arbete!

Malena Martinger Storme

Kom på prisutdelningen!

Välkomna till utdelningen av priset Årets skolbibliotek 2018 på Skolforum, Stockholmsmässan, måndag 29 oktober 15:00-16:00 på Östra scenen i samband med ett panelsamtal om ”Skolbibliotek – nuläge och framtidsspaning”.

Skolbiblioteksfrågan har varit het de senaste åren. Bemanningspengar från staten följt av Skolverkets tydliga rapport kring skolbibliotekens funktion och skolbibliotekariernas kompetens. Skolinspektionens kvalitetsgranskning, som sätter en hög ribba för fullgod skolbiblioteksverksamhet. Den nationella biblioteksstrategins forskningsrapport som visar vilken god effekt samarbete mellan bibliotekarie och lärare kan ha på elevernas lärande. Lyssna på ett samtal om vad som händer nu. Kommer alla dessa goda intentioner att få reell betydelse ute på skolorna, kommunala och fristående? Eller blev de bara papperstigrar?

Anette Holmqvist från Skolverket samtalar med Anna Wide från Skolinspektionen.

Efter samtalet cirka kl 15.30 blir det utdelning av priset Årets skolbibliotek 2018 av Jakob Amnér från Sveriges elevråd, SVEA och mingel med pristagarna.

Varmt välkomna!

Sápmi och litteraturen

Sveriges författarförbunds tidigare ordförande Gunnar Ardelius tillsammans med Nils-Henrik Sikku under den första samiska litteraturfestivalen i Jokkmokk, hösten 2017.

Bengt-Erik Engholm är Sveriges författarförbunds representant i NSG. Här beskriver han situationen för skolbibliotek inom sameskolan. Med detta inlägg önskar vi i NSG alla våra följare en skön sommar!

För några år sedan startade Sveriges författarförbund en arbetsgrupp med målet att stödja förbundets samiska författare och den samiska litteraturen. Det gjorde man tillsammans med bland andra skribent- och författarföreningen Bágo čálliid siebrie. Efter några möten kom man fram till ett tiopunktsprogram som handlar om hur man ska förbättra de samiska författarnas möjligheter på olika sätt, att stödja och uppmuntra utgivningen av litteratur på samiska och stärka författarnas organisationer och samarbeten. (http://www.forfattarforbundet.se/om-oss/litteraturpolitik/satsning-pa-samisk-litteratur/)

En av de viktigaste punkterna var att få till stånd ett samiskt författar- och litteraturcentrum i Sápmi, och den sista helgen i maj i år invigdes Författarcentrum Sápmi i Jokkmokk.

Men hur mår de samiska skolbiblioteken? Inte så bra, konstaterar jag efter samtal med Nils-Henrik Sikku. Han har fått i uppdrag av Sametinget att utreda deras biblioteksverksamhet. Det finns fem sameskolor i landet och de ligger i Tärnaby, Jokkmokk, Gällivare, Kiruna och Karesuando. Inget av dem har eget skolbibliotek och naturligtvis heller ingen bibliotekarie. Det här är ett stort problem, anser Nils-Henrik, då tillgång till bibliotek med litteratur på det egna språket är avgörande för att eleverna ska få den likvärdiga utbildning det talas om i skollagen. Svårigheterna att få till stånd skolbibliotek på sameskolorna är av flera olika slag. I och med att skolorna är belägna långt ifrån varandra – det är till exempel runt 70 mil mellan Tärnaby och Karesuando – är det inte möjligt med något direkt fysiskt samarbete. Skolorna är inte stora – det totala antalet elever är som mest 180 – och framförallt är tillgången på samisk litteratur mycket begränsad.Statistiken säger att det i Sverige ges ut 0,2 originalverk för vuxna på något av de samiska språken varje år. När det gäller böcker för barn och ungdomar är det ännu sämre. Om man lägger till även översättningar har det under de senaste fem åren kommit 10 barn- och ungdomsböcker på samiska språk i landet.

Nu är ju inte Sápmi eller de samiska språken styrda av landsgränser så man kan hämta litteratur även från grannländerna, där utgivningen är betydligt rikare. Men även i Sverige ser det nu ut som att det kommer att produceras fler böcker, åtminstone för vuxna läsare. De samiska författarföreningarna, det alldeles färska Sápmi Författarcentrum och nya förlag ska se till detta. Nils-Henrik är optimist och han har många goda och innovativa förslag till hur de samiska eleverna, inte bara i Sápmi utan i hela landet, ska kunna få tillgång till mer litteratur på sitt eget språk.

Han utgår från de önskemål som framförts från skolorna, där eleverna och lärarna, förutom skolbibliotek, efterfrågar exempelvis sagoläsning och högläsning av böcker på YouTube och en hemsida med boktips, men också tillgång till fler titlar som e-böcker och ljudböcker. Det finns stora möjligheter i digitaliseringen och internet.

En annan idé som kommit upp är en bok- och kulturbuss efter norsk modell. Idag finns en lulesamisk bokbuss från Tysfjord som även besöker Gällivare kommun, och en sydsamisk som även Storumans kommun får ta del av. Men på svenska sidan saknas sådana specifikt samiska bussar. En vision är en kulturbuss av modellen ”Mobibblan” i Sundsvall, en buss med inte bara böcker och övriga media, skolbibliotekarie och kunskap, utan också möjlighet till att bli ett rum för teater, berättelser, författarbesök och musik som kunde besöka förskolor, integrerade skolor och sameskolor runt hela den svenska sidan av Sápmi.

Men en akut åtgärd vore att inrätta en skolbibliotekarietjänst inom ramen för Samernas bibliotek i Jokkmokk. Kravet på en sådan tjänst är naturligtvis bibliotekarieutbildning med pedagogisk grund, men även god urfolkskunskap. Denna bibliotekaries första uppgift skulle vara att samordna skolbiblioteksverksamheten och göra den tillgänglig för sameskolorna och de integrerade skolorna i förvaltningskommunerna.

För övrigt borde en utbildning i urfolkskunskap för bibliotekarier finnas. Modeller för ett sådant program finns i Nya Zeeland, Australien och Kanada.  Kanske kan de här idéerna i förlängningen leda till en ökad åtkomst av relevant litteratur för samiska barn och ungdomar. Och kanske kan detta i sin tur ge näring till fler böcker och berättelser på de samiska språken, både i original och som översättningar.

Nils-Henrik tycker även att folk- och skolbiblioteken i de samiska förvaltningskommunerna borde ha krav på sig att ha all samisk litteratur i sina samlingar. Det borde inte vara omöjligt när man ser till hur litet utbudet är. Det är inte mer än rätt att alla ska ha möjlighet att på sitt eget språk läsa om sin egen historia och verklighet, andras liv och overklighet, så klart också om Harry Potter, Katniss Everdeen och om vad som händer på ”Norra Latin”.

Nils-Henrik Sikku bor i Jokkmokk och är journalist, författare och förläggare, och en av deltagarna i Sveriges författarförbunds grupp för samisk litteratur.

Bengt-Erik Engholm, Sveriges författarförbund